Vissa dagar ska man inte gå upp för det är bäddat för irritation och frustration.
Idag, måndag dessutom har varit en sådan dag.
Kände på mig redan innan att turen till apoteket inte skulle bli något uppbyggande besök.
Mycket riktigt, trots att det gått 5-6 dagar sedan jag ringde och förnyade receptet så fanns inget.
Vis av skadan så vet jag att det inte går att ringa till vårdcentralen för "telefonkvoten är fylld" utan sätter mig i bilen och kör dit för att personligen ta reda på vad som hänt!
"Varsågod och sitt och vänta så får du tala med en sköterska".
Jag sitter en kvart och under tiden passerar personal så klart och en människa flanerar förbi fyra gånger med händerna i rockfickorna.
Inte ens ett papper eller ett provrör i handen för att göra sken av att arbeta.
Också ett sätt att fördriva sina arbetsdagar avlönad av skattepengar.
Alltnog, sköterskan talade om att läkarna minsann har 5-6 arbetsdagar på sig för att ringa in recept och att det skulle finnas på apoteket på eftermiddagen.
Så beger man sig hem genom ett samhälle där det råder totalt kaos och det tar en kvart att köra trehundra meter.
Klockan fem beger jag mig till apoteket igen men se då går det inte att komma dit för då asfalterar man den gatan utan man får parkera någon annan stans och använda apostlahästarna.
Nu har jag inga större problem med det men det kunde ju varit så att man varit handikappad och som i mitt fall måste ha medicinen.
Väl inne på apoteket så visar det sig att, trots att datorn säger att medicinen ska finnas så är det tomt i hyllan.
Över till nästa sort som då givetvis är dyrare. Inte heller den finns.
Till slut hittar apotekaren en helt annan sort men med samma verksamma innehåll och som dessutom är trettio kronor dyrare.
Sedan säger hon att det var det sista uttaget!
Läkaren har alltså bara skrivit ut till en gång!
Har ni sett svarta, ormliknande spår i asfalten efter ungtuppar som har gjort "burn-out"!
Släng er i väggen pojkjävlar, sådant krafs!
I Älvängen får dom lägga ny asfalt för den krullade sig när jag körde hem!
